Första stadiet: Inre förändring

Under första stadiet skyller den närstående på yttre omständigheter

"Det är inte så farligt. Hen har det lite kämpigt på jobbet nu."

•  För missbrukaren blir drogen och händelserna viktigare än människor.
• Den medberoende börjar göra avkall på sina egna grundläggande värderingar.
• Jagets förminskning medför att medberoendepersonligheten växer.
• Ständig konflikt mellan Jaget och medberoendepersonligheten
• Kontrollförlust, varje nederlag gör att självkänslan minskar

Bildkälla: Instagramkontot @penheartspaper

När insjuknar man...

Ja när är man plötsligt mer sjuk än frisk. Den tanken slår en ganska ofta under nedbrytningsprocessen. Egentligen sker allting i samma stadier som för en missbrukare. Alla som läst Craig Nakkens bok Jaget och missbrukaren vet vad jag pratar om för stadier för en som utvecklar ett missbruk. Jag anser att parallellt i samma stadier utvecklar vi som står på sidan vårt medberoende. 


Första stadiet -Inre förändring
Andra stadiet -Livsstilen förändras
Tredje stadiet -Livet bryter samman

Jag kommer att skriva om varje stadier i egna inlägg.

Medberoende. Till döden skiljer oss åt.

Att vara medberoende innebär att gå igenom helvetet utan några som helst kemiska substanser. Helt oskyddad, utan skal, utan teflon driver man igenom sina dygn samtidigt som man sakta men säkert luckras upp inifrån. Kvar av ens person blir knappt en skugga och man springer efter sin beroendeperson tills man förlorat sig själv.

Man blir inte medberoende över en natt. Det kryper ikapp en och utan att man märker det så har det tagit över hela ens liv och ätit upp all styrka man haft, om man haft någon.

Det finns föreställningar om att människor som hamnat i medberoende själva måste haft taskig barndom, dålig självkänsla eller nått annat tragiskt som är anledningen. Det stämmer inte. Vi, och jag är en av dom, som haft en underbar familj, bra uppväxt och bra självkänsla kan oxå krossas i ett medberoende. Jag har gjort min timmar i terapi och Nej, jag kan inte skylla på något annat än att jag var kär. Kär i en person som matchade min då vilda livsstil. Vi levde livet som att det inte fanns någon morgondag och vi trivdes båda med det. Dock kom vi till den dagen då jag kände att jag behövde mer lugn och ro men han kunde inte stanna upp. Men jag blev inte mindre kär i honom för det. Vi drogs isär, drogs sönder både som personer och vår relation. När han växlat upp kunde han inte släppa gasen. När jag gasade och blev trött släppte jag på gasen, då försvann han och jag stod ensam och sårad kvar. Den känslan var värre än att hålla gasen i botten med honom, även om jag inte orkade längre.

Den här bloggen handlar inte om att jag ska ge facit och att det jag säger är det enda. Men det är min blogg och så som jag ser på Medberoende. Jag har själv vart det och sen har jag arbetat med anhöriga medberoendepersoner i många många år. Både individ- och gruppanpassat samt föreläst kring ämnet.
Jag utgår både från mig själv, min utbildning som Diplomerad Socialpedagog och människor jag träffat under livet och som har lärt mig något.

Bilden är ur boken: ÄNGLABOK av Anna Birgitta Olofsdotter